Tåget lämnade Umeå sex minuter i midnatt, fem timmar senare klev det på en dam på tåget som skulle ha platsen bredvid mig. Halvvaken såg jag solen stiga upp över den ständigt föränderliga horisonten. En timme åt jag en långsam frukost på stationen i Stockholm och två timmar senare klev jag av på en välbekant plattform i min barndomsstad. Med bestämd steg in mot city genom ett höstigt Linköping, tillbaka där det började. På favoritfiket från förr åt jag en klassiker tillsammans med en bok och avslutade med ett kopp kaffe, en liten stund av skön ensamhet.
För här finns det tid att skratta med gamla vänner, sådana som man vet var man har, som alltid finns där. Sådana vänner som vet vem man är, ibland känns det så oerhört skönt att inte behöva försöka, utan bara få vara. Ni är grymma!
Idag fyller brorsan år och imorgon bjuder jag och vi beger oss för en släng av Anders&Måns. Så grattis förtusan storebrosan!
Ebbas Fotografiska 