Lördagsrusk

Vi hade nog egentligen redan bestämt oss innan vi på morgonen mötte vädret. Gråmulet, regnet hängande i luften och dimman krypande kring husknutarna. Ryggsäckarna packade, kängorna på och med cykel ut till vår lilla oas i stadsdjungeln, Grössjön.

Över hala spänger och rotfyllda stigar promenerade vi fram till den grunda fågelsjön som dagen till ära låg inbäddad i dimman. Tystnaden och stillheten som bara infinner sig i dimmiga skogar med inslag av myrmarker, trolskt och vackert.

Med elden sprakande och pinnbröd rullade sökte vi efter den perfekta glöden. Sakta kom mörkret smygande och på andra sidan sjön sågs en ensam eld också brinna.

Men han drog fram sitt vassaste kort och bjöd på kolbullar och ingen annan stans än utomhus, lite småfrusen och glad smakar kolbullar så gott. Enda till mörkret virat in sig mellan tall och gran och elden falnat vände vi åter mot cykelvägen och de uppradade gatlyktorna som visar vägen hem.