Jag dricker mjölk, gräver ner de småfrusna tårna i mattan och lutar mig tillbaka. Ute faller regnet, mörkret tränger sig på och väskan är packad. Efter veckor med studier, roliga studier, har det efterlängtade lovet kommit. Jag följde med till stationen, vinkade hejdå och kände ändå en liten ensamhet infinna sig. Tog en sväng på stan, en fika med en otroligt fin vän och en lång promenad hem.

Nu sitter jag här med mina tår i mattan och väntar på att klockan ska bli lagom för att få traska iväg. Få vaggas genom årets längsta natt mot barndomsstaden och vakna upp med vetskapen om att vi går mot ljusare tider.

Denna höst har varit fantastisk på många vis, men framförallt för att jag har funnit ett hem, jag har någon att vakna upp bredvid och det är vänner utav den bästa sorten som letat sig in i mitt liv.

Men nu ska det ändå bli skönt att komma hem till föräldrarna en sväng, sparka grus på gamla stigar och träffa vänner från förr.