Det har varit grönbrunt så länge, aldrig hade jag trott att hösten kunde vara så lång. Att vintern varit så långt borta. Men i torsdags cyklade vi genom stan, över älven och bort till våra vänners nya hem. Under tiden vi bar lådor upp för trappor började små vita flingor singla mot marken. När vi cykla hem på kvällen bet sig kylan fast i kinderna. Sen dess har det snöat konstant. Allt som var så grönbrunt är nu så ljuvligt vitt. Det är vitt överallt, till och med luften är fylld av snö som begränsar utsikterna och kylan är så härligt sträv.

Vintern, nu är du äntligen här!