Det är sådan fantastisk känsla att möta de första solstrålarna i en snötung skog, se luften glittra i kylan och kisande blicka ut över sjön. Höra hur snön knarrar under fötterna och känna på det vackra med ensamhet. Tystnaden som dånar i öronen och ångan som stiger uppåt vid varje andetag. De vackra tonerna i rosa och orange som för en kort stund klär allt som solen rör vid och som så bleknar när dagens ljus anländer. Det knastrande ljudet från en sprakade eld och frusna fingrar som värmer sig där ovan.

Det är en känsla som inte går att fångas på bild och pappa, jag tror du vet precis vad jag menar.