Lördag

Capital of culture, vilket påhitt. I vräkande snö lämnade vi Ålidhem, tog oss förbi universitetet och ner mot stan. Frenetiskt användes ringklockan på styret och alla människor tycktes vara på väg åt samma håll som vi. Nere i stan kryllade det att folk, is och ljus.

Allt i rörelse, alla på väg åt samma håll – den lilla gräsplätten bakom rådhuset. Nere på isen stod hela spektaklet och väntade på oss. I mängden hittade vi tillslut en plats där vi något som när kunde skåda scenen nere på isen, likaså en av de stora bildskärmarna.

Så avtog snöfallet sakta och invigningen kickades igång med tio minuter körsång, följt av tal och musik. Sen var det en dam som jojkade fräckt, elektronisk musik, eldsprutande snöskotrar (?!), flygande lysande lampor som skapade mönster och blinkade i olika färger på himlen. Där var Sofia Jannok, Kronprinsessan, eld och fyrverkerier. Sen blev det tyst, det tog slut och alla ville gå därifrån samtidigt. Alla ca 50 000 åskådarna. Vilket jippo.

Senare den lördagskvällen hitta jag en vän värma sig på SF och vi passade på att se ”12 year a slave”.