Jag har en sån där ”jag saknar att gå upp på ett berg och njuta av utsikterna”-dag, det är lite tufft när vädret ute är grått och allt jag ser är husväggar, slask och vintern vägrar visa sig från sin vackra sida. Pratar med en vän längre upp i norr, i min gamla  stad och vi sitter båda med samma utmaning, att finna ett ämne att skriva om för kandidatexamen. Även fast det känns som en nästan omöjligt uppgift idag känns det så enkelt när jag säger ”jag ska bara skriva det där exjobbet, komma in på utbildningen till hösten och hitta ett boende, sen är jag där”.

Och med där menar jag med utsikter, fjäll och hav. Det kliar i fingrarna, det suger i magen och jag känner mig fylld med nyfikenhet.  Det är som att det inte är någonting som står i vägen för mig och mina drömmar. Men samtidigt känns denna uppgift som en högrest mur jag måste ta mig över, på ett eller annat sätt.

Detta löser jag, men idag känns det lite kärvt.