Solsken.

Jag lämnade sängens värme och smög ut i köket. Tyst, på bara fötter mot det svala golvet, stillheten och den orörda luften efter nattens paus. Försiktigt slog jag på radion på låg ljudnivå för att inte störa och ut strömma Naturmorgon. Med en kopp te, uppkurad på en stol med blicken ut genom fönstret. Klar himmel, morgonens första skiftningar och genom vardagsfönstret letade sig de första solstrålarna in. Lugnet innan allt vaknar, att stilla få beskåda detta i solsken, det är för mig en oslagbar känsla.

Redan klockan åtta var jag redo att ge mig ut, möta solskenet som varit så saknat. Talgoxarna hade satt igång att tjattra och temperaturen steg sakta grad för grad. Strax efter elva kommer vi iväg, då hade vi lyckats samla ihop vår lilla fårskock och cyklade mot Grössjön. Torr asfalt, motljus och glada människor ute på promenad.

Vid fyra var vi tillbaka hemma och härligt ”efter-att-varit-ute-hela-dagen”-trött. Vilken dag, tänk att solsken kan lyfta tillvaro så mycket.