Gråmulet, emellanåt regn annars väldigt lätt dimma. Söndag hemma hos mig och här har jag suttit större delen av dagen, faktiskt enda sen frukosten vilken jag delade med radion. Suttit här med artiklar på engelska, fiskar, siffror och ord. Ord efter ord som sakta, väldigt sakta börja ta form och om tre veckor ska det vara klart. För en stund fastna jag med blicken på den grå himlen utanför och kom att tänka på mina löparskor. Ja!
Från rapportskrivning rakt ut i skogen, slingriga stigar och hala rötter. Den blöta marken, leran som letar sig upp på vaderna och de hettande kinderna. Känslan av ett par skor med bra grepp, att hitta ett nytt löpsteg och äntligen, äntligen känna flowet igen.
Inspirationen slog till, nybakta kanelbullar och nutella-wienerbröd i ackompanjemang med nypressat kaffe och fyra vänner av de finare slaget. Hemma hos mig, vid mitt köksbord. När bullarna tagit slut, timmarna sprungit iväg, kaffe kallnat och ytterdörren gått igen återvänder jag till datorn och alla orden. Mörkret utanför som sakta sänkte sig, men inte längre är så mörkt. Det ljusa sommarnätterna är inte så långt borta längre.
Just ja, överansträngd handled på grund av 30 timmar fiskfilm. Inte så ballt, lite trist men hej, grattis till mig!
