Solen sjunker sakta ner mot skogsridån på andra sidan vattnet. Vid våra fötter sprakar brasan och stadsbruset finns i bakgrunden. Skratt byts mot diskussioner som följs av fascination och drömmar. Vi har sedan länge klivit över ”lära känna” – tröskeln och det känns så självklart att få vara en del av detta sammanhang. Utan att ni nog ens tänker på det, eller för den delen avsiktligt försöker, så får ni mig att le. Och det är ett leende som kommer inifrån.
Ebbas Fotografiska 
Åh Ebba, fina ord och bilder! Du får mig också att le väldigt mycket ska du veta! Vi ses snart på fjället! Där kan vi le ännu mer :):)