Dagens sista strålar dansar med sina mjuka färger på fjällsluttningarna runtomkring när jag ensam kliver ut på verandan. Ensam står jag där och blickar ut över det hela, andas in den friska nattluften. Från dörren bakom mig strömmar musiken ut från tillställningen innanför. Där och då känner jag en känsla så vacker, en känsla så pulserande och härlig för allt runtomkring som kommer så nära inpå.
Mitt ute i någonting som en gång i tiden vara ingenstans men som nu ligger vid vägens slut och kommit att bli en välbesökt plats. Ingången till vackra Jämtlandsfjällen, till leder och berg. Till försommarens grönska och molnen som just då var lätta och höga. Tillsammans, samlade inför en sommar på fjället. Fjällvärdar och stugvärdar, alla en del utav någonting större. Mötet mellan nya och gamla fjällrävar, mellan unga och gamla. Utbyten av kunskap, skratt och värme.
Känslan att vara tillbaka, att vara välkommen åter lägger sig som en värmande filt över mina axlar. Tryggheten kommer med den och jag släpper taget om det som varit. Greppar tag i det som är och försöker befinna mig så mycket jag bara kan i nuet. Jag vill inte vara någon annanstans än precis här, precis nu med just dessa människor. Här och nu.
Jag tar ett till djupt andetag och fyller lungorna med den friska luften. Inne byts det låt och leendet blir bara större när jag hör vilken det är. Jag vänder mig om och dansar in till de andra. Jag som inte brukar dansa, dansar och märker inte att klockan är långt efter midnatt.
Allting förändras, även du & jag.
Ebbas Fotografiska 