Tisdag.

Dagarna är så vackra här och de två senaste kvällarna med vindstilla och solsken har varit så oerhört fantastiska. Solnedgångsfärgerna har lekt på fjällsluttningarna och ljuset är magiskt. Vännerna är underbara och skratten härliga. Att få ströva fritt, möta de toppar man vill, njuta av de utsikter man söker. Att få jobba. Det går inte med ord att förklara den känslan utav att få jobba i denna miljö. Att få leva i denna miljö. Det är svårt att förklara enkelheten och det självklara. Känslan av att befinna sig 16 km från närmsta väg men samtidigt känslan av att känna sig så hemma. Att dessa tre hus ute i ingenstans för oss blivit någonstans och känns som ”våran gata”. Det är en känsla som måste upplevas.

Mina fötter är trötta efter en förmiddag i massivet och en eftermiddag på jobbet. Ögonen grusiga av trötthet och ljuset utanför som håller sig kvar. Men jag är lycklig över att få bo här, tillfreds med mig själv och glad. Saker och ting förändras, men allt känns så mycket vackrare nu.