Det heter loppet som går på de norska sidan från Nedalshytta upp till Storsylen. David och Erik var med och sprang idag, så jag hade tänkte mig en fikatur upp från svenska sidan för att heja dem i mål. Det var tanken, sen sprang jag på Martin under frukosten och då blev det bestämt. Vi bestämde att ta sällskap och ta en annan väg upp på toppen än den ”vanliga” via Pyramiden och Mellantoppen. Toppen tänkte jag!
Förbi glaciärssjön och upp mot Djävulspinacklarna. Men inte dit utan åt höger, upp på kammen, men ändå inte hela vägen. Där Djävulskammens brant tog vid klev vi ut på glaciären tills vi stod nedanför och tittade upp. 
Kalaspeppade på klättring med utsikt över glaciären. Vilken strålande idé, vilken oberäknelig vind, vilken fin känsla i magen och vilken härlig vän! Kalla fingrar blev tillslut varma.
Vilken led som blev klättrad, det vet vi inte riktigt. Men på toppen stod tre vänner av de finare slaget. Alla kom vi från olika håll och samlad där uppe på toppen var värme det enda jag kände. Värme, vänskap och glädje. Vilken toppendag!
Ebbas Fotografiska 