Oledat.

Innan jag ger mig av svänger jag förbi i frukostköket för att säga hejdå. Det känns vemodigt, för det är tre nära vänner som ger sig av, som idag vandrar ner från fjället och tar sig vidare till asfaltsvägar och civilisation. För ett år sedan var det jag som lämnade för att pröva nya stigar men turligt nog ledde de mig tillbaka till denna vackra plats.

 En timme senare är jag ensam på fjället. Oledat över sadeln mellan Herr- och Fruntimmersklumpen, neråt med utsikt mot Östra och västra Bunnerstöten, Gåsen och Helags. Molnen som vandrar över himlen och på håll ser jag regnat sakta dra in. I lä låter jag ledigheten få ta överhand och jag lutar mig tillbaka. Solen tittar fram och på avstånd hör jag ljudet av en porlande bäck. På höjden framför mig betar några renar och en regnbåge uppenbarar sig.

Jag äter lunch ute, det var evigheter sen sist. Det har blivit en del lunchpaket den senaste tiden och som så många gånger förr påminns jag om hur gott lagad mat smakar utomhus. Det är inget märkvärdigt och hade jag lagat det hemma hade det aldrig smakat som nu. För kryddat med utsikterna och enkelheten smakar det nu ljuvligt.

Jag har ingen plan, men jag tar mig sakta runt Fruntimmersklumpen. Regent håller sig på avstånd och det är en känsla av höst i luften. 

Temperaturskillnaden har redan satt sina spår i vegetationen och fjällsluttning efter fjällsluttning pryds av rött blåbärsris. Och herregud så mycket blåbär, överallt. Hälften hamnar i flaskan, hälften stoppar jag i mig.

Oledat och hur ledig som helst.