Glädje och lycka, hösten är här och där under stjärnhimlen stod jag med massivet som en väldig kuliss framför mig. Sista natten i augusti. Ensam med himlen sprayad till tusen av glittrande och sprakande stjärnor och med blicken fäst uppe i den mörkblå skyn. Förlorad i det oändliga.
En väldighet så stor och leendet. I norr bredde norrskenet ut sig, slingrade sig fram för att så växa till ett enda stort skådespel. Och där stod jag, ensam på mitt fjäll. Ensam med stjärnorna och de vilda färgerna som kastade sig fram och tillbaka över natthimlen.
Allt detta, det vackra fjället, de tre små husen, stjärnhimlen och det pulserande norrskenet. Allt detta, det är så märkligt att allt detta och lite till ryms i någonting så litet som mitt hjärta.
Och hösten är äntligen här!
