Jag saknar redan att springa på de slingriga stigarna, trippa fram i det steniga landskapet. Jag saknar att bada i fjällbäckarna, dra händerna genom blåbärsrisen och känna den söta smaken. Jag saknar att vakna med tystnaden och fjället precis utanför dörren. Andas den friska luften och bara få vara. Möta alla människor som tagit sig till fjället just för fjällets skull.
Att jag saknar blir så mycket tydligare för varje gång jag tittar på filmen, den som jag gjorde. Det var inte meningen att den skulle beröra så mycket, men uppenbarligen så gör den det.
Kanske berör den just mig för att det har varit en av de vackraste somrarna och att jag fick dela den med er.
Tack!
Ebbas Fotografiska 