Mellansäsong.

Det är mellansäsong, tiden mellan sommar och vinter. Tidigare år har jag fyllt denna period med långa resor långt bort. Av en och annan anledning blev det inte så i år. Jag tog tåget själv ner till Schweiz i mitten av oktober och hälsade på en vän, längre bort har jag inte varit. Men jag hittade enkelheten där nere bland bergen, den som jag tappade bort när säsong övergick till mellansäsong. Någonting annat jag hittade tillbaka till på resan var inspirationen. Den sprakande elden av inspiration och glädje som jag känt under större delen av sommaren hade börjat falna, förvandlats till glödande aska och jag såg inte längre det fina i att fotografera och försöka dela med mig utav en känsla. Skrivandet gick varken fram eller tillbaka och det roliga med att måla glada gubbar som glädjer andra, när inte jag själv blev glad utav det, förstod jag inte. Men Schweiz gav mig nya ögon att se på saker och ting, nya verktyg för att fotografera och hitta det jag vill förmedla. Nu är det som att någon petat in flera pinnar i brasan, som att den börjar ta sig och återigen sakta börjar spraka sådär hemtrevligt och gemytligt.

Häromdagen hoppade jag, det har knappt hänt sedan jag skadade knäet ganska så ordentligt hösten 2009. Även fast det ibland känns lite trassligt, så känns det som att livet är på väg i rätt riktning igen.

Det finns hopp, så att säga…