Jag har knappt skrivit en rad på lite mer än tre veckor (bortsett från sociala medier), på sin höjd kanske några enstaka ord för att hitta hit eller dit och ett och annat korsord. Efter lite mer än tre veckor ute på Europas järnvägar tillsammans med tre vänner är jag nu ensam för första gången sen vi gav oss iväg. Det finns så mycket inom mig som jag vill få ut, det finns så många formuleringar som jag gått och tänkt på och så många ord som kan få berätta om de senaste veckorna. För mig är det någonting speciellt med att skriva, att få uttrycka mig i ord och bild. Att försöka, så gott jag bara kan, få läsaren att känna de där känslorna som jag en gång känt. Så jag tänker göra det. Lite bit för bit. För med flyg tog vi oss till Rom, med tåg från Rom till Sicilien där vi fastnade lite längre än vad vi hade tänkt. Med tåg tog vi oss också till Pisa, Venedig, Wien, Prag, Berlin och så tillbaka till Sverige.
Det kliar i fingrarna, det finns så mycket att säga om dessa platser, om de människorna vi mött men det får vänta, för ett besök hos mormor går före och just idag vill jag bara vara här och nu. Imorgon åker jag hem till Jämtland, som jag saknat det. Hej!
Ebbas Fotografiska 