Med tågets rytmiska dunkande tar vi oss sakta söder ut, genom fantastiska landskap, genom regn och solsken. Mörkret hinner före oss till färjan över till Sicilien, men vad gör väl det när hela tåget får plats? När vi kliver av tåget i Catania på öns östra sida har vi en bild i huvudet på hur vi ska ta oss till vårt hostel. När vi gått fel och gått tillbaka, frågat busschaufförer och engagerat en hel drös med människor, samt ringt till hostelet så komer vi tillslut fram dit vi ska. Att jag senare insåg att vi befunnit oss på en annan station än vad jag trott, är väl inte så relevant?
När vi ser Catania i dagsljus blev vi glatt överraskade. Till frukost erbjuds en stabil och klassisk Italiensk frukost. Sockerhöga och koffeinstinna går vi med bestämda steg rakt österut, med siktet inställt på beachen. Ett stop för proviantering senare står vi där alla fyra med det blå havet framför oss. Kilometer av strand och inte fler människor än vad vi sammanlagt kan räkna på våra fingrar. Vilken dag!
Sommar, fast invånarna här redan börjat dra på sig tjockjackan och vinterskorna. Beachen nästan för oss själva och Annie glädjen själv för att få bada i det stora blå.
Tredje och sista kvällen sitter vi nere i det gemensam köket och äter middag. Vi har sällskap av några andra trevliga människor som också bor på hostelet. Stämningen är god, det är fullt med skratt och det känns som att vi är en liten familj. Det visar sig att två av de som sitter kring bordet kom hit för en månad sen från norra Italien, blivit bästa polare och har inga planer att lämna Catania på ett tag. När vi förstår att en av de andra äger stället passar vi på att fråga om vi kan stanna några nätter till. Middag blir öl ute på en bar och sällskapet är fantastiskt underhållande.
Vi stannar i Catania, besöker marknader, badar i havet och spatserar gatorna. När vi kliver in på vårt hostel en kväll undrar ägaren vad vi hittat på. När vi berättat undrar han varför vi är här, att vi borde åka till en grannstad och se lite annat.
Sagt och gjort tar vi tåget till Taormina, en liten stad på ett berg som har sina fötter i Medelhavet. Det är pittoreskt, det är mysigt och det är ett och annat pensionärsgäng på guidad rundtur. Vi besöker en amfiteater, en vacker trädgård och äter den dyraste middagen på länge. När solen tackat för sig tar vi stigen ner till tågstationen igen och återvänder.
Vi rundar av, packar väskorna, tackar för en skön vecka på en vacker plats och tar tåget mot Pisa.
Ebbas Fotografiska 