Europe by train – Pisa

13 timmar senare kliver vi av tåget i ett mörkt och svalt Pisa. Det är skönt att sträcka på benen, till nattens boende hittar vi enklare denna gång och det är ett trevligt ställe. När jag lägger mig ner i sängen och blundar är det som att vara tillbaka på tåget som skakar och skumpar fram.

När morgonen kommer är den ljust och himlen är klarblå. Det pirrar lite i magen och jag är redo att ge mig ut. Men först förser vi oss med frukost från självserveringen. Det är ljust bröd, men efter ett par stötar från brödrosten ger jag upp tanken på krispigt och varmt bröd. I kylen finns yoghurt och pålägg. Det finns flingor, söta såklart och det finns kakor. Inte bara en eller två utan ett par stycken.

I solen promenerar vi in mot centrum och det är en känsla av tidig höst. Biltrafiken är långt ifrån lika påtagande som i Rom, för här cyklar folk. Staden känns mer jordnära och välkomnande.

Såklart tar vi oss en titt på det lutande tornet och jisses vad det lutar. Tar en lätt lunch i solskenet, tillbakalutade mot en av alla vackra gamla byggnadsverk.

Vi hittar fler gubbar, likadana som de i Rom. När vi väl har hittat en, hittar vi dem överallt.

Under eftermiddagen har vi stämt träff med en soffsurfare, tyvärr hade han ingen möjlighet att hosta oss. Men han hette Luca och tro det eller ej, he lives on the second floor.

Vi tar ännu en sväng förbi tornet, tittar in i en kyrka, besöker universitetets botaniska trädgård. Vi dricker espresso och pratar om sådant som skiljer våra kulturer åt. Som att fika. Vi får tips om flera bra middagsställen och om kanske den bästa cecinan ever.

När vi skiljs åt efter många skratt traskar vi förbi den lilla restaurangen som säljer cecina. Vi köper två för att dela på, men när vi smakat vänder vi fort in igen och köper två till. En slags pannkaka gjord på kikärtor, tillagad i vedugn och med lite peppar på. Kan de bli godare?

Pisa, en stad med så mycket mer än bara ett lutande torn. En stad som har en vacker känsla och en levande kultur. Jag gillar den och det känns lite vemodigt att morgonen efter ta tåget vidare till nästa stad.