Vi rullar in i Venedig medan det fortfarande är ljust. Utanför stationshuset är det ett myller och vi möts direkt av kanaler. En karta och lite mat senare så är vi på väg mot hotellet. Det går kanaler och broar åt alla håll. Det är koncentration som krävs för att hålla koll på kartan. När det börjat skymma börjar det brännas, vi är krokarna men hittar inte hotellet. Vi går hit och dit, kollar efter nummer på husen och blir inte kloka. Tillslut svänger vi in på samma gård vi trodde var rätt en halvtimme tidigare. Frågar och vips så är vi rätt. När vi checkar in nämner vi i förbifarten ”you should put up a bigger sign”. Till svar får vi ett enkelt ”nope” och ett litet skakande på huvudet. Men rummet är luftigt och fint.
Vi går ut för att hitta någonting att äta till middag. Vi går och går, ingenting verkar passa eller så finns det ingen plats. Tillslut tar vi bara någonting. Mätta men inte imponerade trillar vi in på hotellet och somnar.
Venedig är soligt när vi vaknar, på hotellet erbjuds en ordentlig och god frukost. Stan är full av liv och trots lågsäsong är det mycket folk. Överallt. Vi strosar omkring bland kanaler, broar och smala gator. Det är pittoreskt, lite charmigt men inte övertygande. Glass, fika och god mat. Mysiga små butiker och stora kedjor.
Vår dag i Venedig börjar lida mot sitt slut. Solen sjunker sakta ner bakom husen. I en butik på stationen hittar jag saltlakrits och glädjen är total. Vi fyller på våra proviantförråd med lite smått och gott, sätter oss på stationen och inväntar nattåget mot Wien.
Ebbas Fotografiska 