Till frukost gör jag mig lite kaffe, sätter mig tillbakalutad på stolen med fötterna på elementet. Tar upp boken och börjar läsa. Jag märker det inte, men tiden går. Fullkomligt rusar fram. Solen bryter fram genom molntäcket och jag tittar upp. Så försvinner den igen och likaså jag in i boken. Men så knackar solen återigen på min axel och den lockar på mig. Lite motigt plockar jag ihop och packar ryggsäcken.

Ute är det blåsig, bitit men väldigt vackert. Jag lagar lunch ute, den är enkel men god. En kopp te och sen är tårna frusna. Jag vänder tillbaka, solnedgången speglar sig i Storsjöns vackra is och med vinden i ryggen passerar en efter en på långfärdsskridskor. Det ser så harmoniskt ut.

Jag går in, mörkret faller och de rosiga kinderna hettar. Jag är gladare nu än innan jag gick ut. Vissa dagar är det så oerhört värdefullt att få komma ut även om det är lite kärvt. För då känns det så skönt att få komma in i värme igen.