Jag är uppe tidigt, trots att det egentligen inte finns någonting som hindrar mig från att ligga kvar under det varma täcket. Men jag trippar ut i köket, sätter på lite kaffe, tänder stearinljuset som står på köksbordet och slår på radion. Sätter mig tillbakalutad med fötterna på det varma elementet. 
Det är en bekant känsla som fyller rummet, som att vara tillbaka på slätten hemma hos mor och far. Signaturmelodin till Naturmorgon är så djupt förknippat men uppväxt och tidiga lördagsmornar vid köksbordet i Linköping. Doften av rostat bröd, pappa som sitter på andras sidan bordet med sin kaffekopp och mamma som prasslar med lördagens korsord i tidningen.
Morgonen tar tid på sig, jag byter från P1 till P3, äter frukost och läser. Ser hur tidig morgon har blivit förmiddag och funderar på om jag ska göra mig en ny kopp kaffe och sitta kvar, eller om det är dags att starta dagen. Vad jag bestämmer mig för spelar egentligen ingen roll, för jag känner mig hursomhelst så otroligt ledig.
En vecka kvar till säsongsstart.
Ebbas Fotografiska 