Vinden kommer från söder, tar i och får snön att yra omkring. Solen har skinit över Sylmassivet hela dagen och nu tindrar stjärnorna på himlen. Jag sitter ensam uppe i personalhuset och stormvindarna som emellanåt når orkanvindar får det att vina kring husknutarna och jag vet att när jag går och lägger mig kommer jag känna hur den får väggarna att vibrera. Vi tog oss hit igår för egen maskin efter några dagar på tur, men det ska få ett alldeles eget litet inlägg.
Trots vädret utanför har ett lugn infunnit sig och det är enkelt att känna sig glad för lite. Just nu är vi sex personer här, men inom några veckor kommer personalstyrkan stoltsera med nio vackra och härliga själar. Denna grupp sprider redan en sådan värme som tagit sig rakt in i hjärtat på mig.
Känslan att ha en hel vintersäsong framför sig är lite svindlande men ack så härlig. Vi, tillsammans. Tillsammans kommer vi att skapa nya minnen som kommer etsa sig fast och följa med oss länge. Det kittlar lite i magen när jag tänker på det och det är inte svårt att känna att det är just här jag vill vara, just precis nu.
Det är inte svårt att känna att man hittat rätt när det känns som man kommit hem.
På fredag öppnar vi stationen och nu är det tack och godnatt.
Ebbas Fotografiska 