Snöblandat

Dagarna, jag har tappat räkningen på dem. Jag vet inte längre hur länge sen det var vi kom hit eller hur långt vi har kvar på säsongen. Men fortfarande känns det som att vi nyss kom hit, som att vi har hela säsongen framför oss men samtidigt att det går alldeles för fort.

Jag är inne på min tredje ledighet. På den första byggde jag en igloo och satt inne och kollade ut på stormen. Den andra satt jag också inne och kollade ut, fast på en annan storm. Denna ledighet har också varit blåsig, men med plusgrader. I morse såg fjället så naket ut med de skarpa kontrasterna mellan snön, som till största del täcker fjället, och barmarksfläckarna. Så som det bara gör när det är plusgrader. Jag hade ambitioner att skida över till Blåhammaren och stanna på middagen. Men vinden, nederbörden och plusgraderna i kombination med dålig sömn fick mig på andra tankar.

För det är ändå ganska så fint att få vara hemma, på den plats jag tycker allra bäst om här i Jämtlandsfjällen. För det är ju ändå fint att få krypa upp i soffan och spendera hela förmiddagen med att kolla på Vasaloppet. Liksom att försvinna in i en bra bok för en stund och somna till den snöblandade nederbörden som slår mot fönstret. Och det är ändå ganska så fint att tassa ut i det mörka köket och baka ett bröd, göra lite glass och dricka kaffe. I alla enkelhet och stillhet få umgås med vänner som får mig att le, inifrån och ut.