Jag har suttit länge och filat på ett blogginlägg samtidigt som jag känt på tystnaden. Tystnaden, den som känns så välkommen just ikväll. Det är som att någon ständigt rört runt på alla tankar och helt plötsligt slutat. Sakta har farten avtagit och det grumliga börjat klarna. Mitt huvud känns redan ett par kilo lättare. Som att sten förvandlats till sockervadd. Det är kväll, jag är ensam uppe och det har varit en fin stund där många ord bara trillat ut, tankar som ja inte trodde jag hade har tittat fram. Tid att reflektera och det var länge sen sist. Men trots alla fiffiga formuleringar väljer jag att ta bort det jag skrivit och skriva om allt igen.

För livet hemma på fjället är fint och idag har vinden kommit från väster och det har snöat. Jag har varit ledig och känt mig oerhört ledig. Jag har nya fräknar för soliga dagar har passerat och vissa kvällar har norrskenet dansat för oss. Det finns så mycket mer att berätta, det är så mycket som hänt. Men den karamellen suger jag vidare på. .