Måndag

Jag vrider upp volymen i hörlurarna, blickar ut över det vintervita landskapet och fjällen. Mina vackra fjäll! Vinden är nästan helt stilla och jag vänder neråt från Herrklumpen. På turskidor, med lagom lutning i puder. Ja håll i hatten, sluttningarna är klädda i mjuk och fluffig snö och det är en fröjd att åka utför. Jag övar telemarkssvängar och det känns som att leendet sträcker sig från det ena till det andra örat. Det är en sådan fin känsla att jag i farten bestämmer mig och bara passerar förbi p-huset och vidare ner mot Sylälven för att sen skida uppför på andra sidan.

Efter lördagens lilla säsongsrekord i antal gäster och golvbäddar, efter natten till söndag då det uppmättes vindbyar på nära 49 m/s och vi även ställde om till sommartid känns det här som en välkommen kontrast.

Nu avrundar vi kvällen med en film på VHS och tjockteve. Så går det, när tekniken fallerar. Men livet är fint för det och ute fäller månen skuggor över massivet.