Temperaturen börjar sakta krypa över nollan men snön fortsätter att falla. Vintern håller sig kvar och än ligger det vita täcket över vidderna. Den mängd snö vi har nu är det mesta vi haft under hela säsongen och det är fantastiskt. Men med tre veckor kvar av säsongen längtar jag efter det typiska högtrycket som brukar rulla in under april och allt vad det innebär. Likaså längtar jag efter vårens sånger och färgerna som kommer tillbaka. Det liksom sliter lite i mig. Samtidigt, med allt detta vita runtomkring mig känns sommaren fortfarande avlägsen, även om att den säsongen nu bara är åtta veckor bort.
Och tidigare idag när jag satte mig ner på huk för att knyta mina rosa löparskor var det en välbekant känsla av sommar som knackade på axeln. En känsla av att jag gjorde mig redo för att flyga fram över de slingriga stigarna och att andas sommaren, smaka på alla lukter den för med sig. Men när jag klev ut genom dörren vände jag fort, drog på mig ett par vantarna och började om. Det tunga molntäcket hängde över mitt huvud men jag lät benen få flyga fram i bandvagnsspåret. Fyllde lungorna med vinter och kände en känsla jag saknat.
För det känns som en ljuvlig frihet att springa igen, en kontrast till skidåkningen. Ingenting under fötterna, mer än bara snö. Inget glid och inget gnisslande. Bara snö. Det är en lycka att kunna välja, att välja mellan skidor eller löpning…
Ebbas Fotografiska 