Från vinter och fjäll har jag nu tagit mig till den grönskande östgötaslätten med vitsippor som fortfarande blommar. Det är lite utav en magisk känsla att låta fötterna få rulla fram på smala skogsstigar med solens strålar som letar sig igenom de tunna lövverket och fåglarnas eviga kvittrande. Att känna den ljumna luften mot kinderna och att känna hur alla dofterna från blommande träd får det att kittla i näsan.

Det är fint att få kontrasterna och det är härligt att emellanåt ta sig en liten paus i stan där allting började, där Eklandskapet breder ut sig och vyerna känns bekanta och hemtrevliga.