Söndag.

Jag går ut. En tur som bara skulle bli en liten sväng blir timmar. Det blåser, sommarkvällens alla dofter blandas i luften och de lövbeklädda grenarna svajar fram och tillbaka. Det är en väldig grönska, blommor i gult, vitt och violett dansar i vinden. Ute på en åker står en tofsvipa och guppar, från ett buskage hörs koltrastens ljuva toner. Jag befinner mig mitt uppe i allt och sakta sjunker solen.

Jag andas in, fyller lungorna med försommar. Låter blicken få vandra iväg över slätterna. Ekarna står lika praktfullt och ståtligt som sist, men nu än grönare. Det finns någonting som vilar i denna natur som gör mig trygg och som får tankarna att lugna sig. Jag andas ut och vänder tillbaka.

Imorgon åker jag norrut, hem till Jämtland. Det har blivit dags för en annan typ av sommar. En sommar till fjälls, 1000 meter över havet.