Hemma.

Tillsammans traskade vi upp och hem till Sylarna häromdagen efter några introduktionsdagar med resten utav personalen i Jämtlandsfjällen på Storulvån. Tillsammans alla tio traskade vi genom ett nypudrat landskap med bitvis längre sammanhängande snöfält. Hemma igen. Hemma, en fjärde sommar 1000 meter över havet och totalt den åttonde säsongen i ordningen.

Och det är någonting visst med att vrida om nyckeln och öppna dörren till personalhuset. Kliva in, hänga av sig ytterkläderna på kroken och bära in packningen på rummet. Utsikten, doften och känslan. Hemtamt och fint.

Vi värmer upp med några introduktionsdagar hemmavid. Några av oss har varit med förr, andra är nya. Det känns fint att få dela med sig av sina erfarenheter och kunskap. Samtidigt kul att få lära sig av andra.

Idag har vi tagit en paus och varit lediga. Till frukost åt vi nybakat och strax innan lunch sprack molntäcket upp och jag tog med mig skidorna ut, ner mot vedbastun och vidare uppströms. De senaste dagarna har det fallit några decimeter nysnö, men sylälven är öppen på sina ställen och snart kommer den åter att brusa. Under eftermiddagen har solen tittat fram och barmarksfläckarna bara växer.

Det glädjer mig att man fortfarande kan åka skidor, för massivet ligger vitt. Samtidigt som barmarksfläckarna blir större och mer sammanhängande gör att det suger i benen. Årstidsväxlingen är fantastiskt och vi befinner oss precis mitt uppe i en av dem. Vintern är på väg bort och sommaren närmar sig dag för dag och om tre dagar är det midsommar.

Glädje och lycka.