Tisdag.

Klockan är nästan halv sex första gången jag vaknar. Det är varmt, men istället för att öppna upp så kryper jag längre ner i sovsäcken. Tids nog blir det alldeles för varmt och jag drar ner dragkedjan och öppnar upp tältet. Morgonhimlen utanför är blå och jag ligger kvar. Med huvudet på kudden och blicken utanför tältet.

Vid sju kliver jag upp, traskar ner för slänten och in. En timme senare sitter jag nere i frukostsoffan på stationen tillsammans med vännerna, äter frukost och skrattar. I bakgrunden ser vi hur gästernas dag sakta tar fart men vi har redan varit igång ett tag.

Och det är här någonstans som jag för en liten stund stannar upp och inser hur mycket glädje det finns i detta sammanhang. Hur alla dessa individer jag bor och jobbar med sprider en så fantastisk stämning. Alla har de sina egna sätt att uttrycka det på och sitt alldeles egna sätt att få mig att må sådär bra.

Det går inte riktigt att förklara, men utan er hade fjället varit en betydligt tråkigare plats.