Det känns som att det är söndag. Om det är det eller ej spelar egentligen inte så stor roll. Termometern visar -10 grader, solen har orkat sig upp och skiner på backen och vinden är helt stilla. Så jag går ut, men den där tröjan som mamma stickat på. Den är så fin och dagar när man inte känner sig helt hundra är det så fint att få ta den på sig. För den är stickad med kärlek.
Jag går ner mot älven, men först genom skogen som är så tyst och sen ner till det stilla vattnet. Det är bara forsen vid järnvägsbron som brusar och några sångsvanar som håller låda. På de snöiga klipphällarna som sluttar ner mot vattnet blir jag stående. Ett litet tag bara är jag, utan tankar och ord. Tyst.
Sen går jag hem, fylld med ny energi.
Ebbas Fotografiska 