Ullådalen.

Jag vaknar relativt tidigt, det är kyligt i rummet men precis sådär lagom varmt och härlig under täcket. Jag stannar kvar, ligger och drar mig ett tag och ser ut himlen utanför sakta blir ljusare.

I stearinljusets sken äter jag tids nog frukost och blickar ut genom köksfönstret. Himlen utanför är klar, vinden stilla och en efter en anländer de små fjäderbollarna till fågelbordet. Snön ligger tung över skogen och i takt med att kaffet blir svalare växer sig suget att få glida omkring på skidor.

Någon timme senare får jag sällskap vid frukostbordet, då är jag halvvägs på väg ut men saktar in och väntar in de andra två. Istället för en tur i skogen åker vi upp mot Ulllådalen och solskenet.

Det är fint och alldeles gnistrande vackert. Det finns nog heller inte riktigt ord nog att beskriva hur fantastiskt det är att skida på ett stilla och soligt fjäll i många minusgrader och kall fluffig snö med milslånga vyer.