Jag är tillbaka igen, tillbaka på en av de platser jag kalla hemma. Hjärtat blir alldeles varmt och jag får sockerdricka i magen när jag tänker på alla ljuva minnen, på alla de vackra människor jag möt sen jag jobbade mitt första pass här.
Det är ett jobb som vilket som helst, men ändå inte. Eller. Jag har väl aldrig haft något ”riktigt jobb” så jag kan inte svara för det. Men detta är så mycket mer. Så mycket värme, glädje, väder och närhet till mycket som jag tycker om. Så mycket mer än bara en arbetsplats.
Så när veckans ledighet kommer står fjället där med öppna armar och jag har bestämt mig för att spendera så många lediga dagar som möjligt där ut. Där ute med mitt tält, med de porlande bäckarna och vinden som ljuv musik. Med föränderliga vyer och gärna sällskap.
Jag är här igen, tillbaka för en sommar 1000 meter över havet och om det blir några fler somrar här, det vet jag inte…
Ebbas Fotografiska 