Ebba Samuelsson

Dagarna springer förbi, tickar på utan att jag knappt hinner registrera vilken veckodag det är eller vilket datum det blivit. Men jag har noterat att vi är en bra bit in i juli. Högsäsongen är här, liksom högsommaren. Här följer dagarna efter varandra utan inbördes ordning, känns det som. Människor passerar, kommer och går. DetFortsätt läsa

På Herrklumpen.

Jag tog med mig GoPro:n och Gustaf tog med mig upp i 7:an på Herrklumpen. I ryggsäckarna hade vi packat rep, kammar och annat klätterskrot. Blommorna vilade i solskenet på branternas grönare sluttningar och molnen dansade över massivet. I lä vid den vertikala väggen packade vi upp och drog på oss selar, hjälm och annanFortsätt läsa ”På Herrklumpen.”

Där stod vi, på Lillsylens topp och spanade ut över Norge i strålande solsken. Kröp nära för att se över kanten. Vinden tog i och brassade på. Vi bara log och spanade ut över landskapet, vår stora och vilda lekplats. Sakta letade vi oss ner i blockstensterrängen, ner mot dalen. I lä och med solenFortsätt läsa

Tisdag.

Dagarna är så vackra här och de två senaste kvällarna med vindstilla och solsken har varit så oerhört fantastiska. Solnedgångsfärgerna har lekt på fjällsluttningarna och ljuset är magiskt. Vännerna är underbara och skratten härliga. Att få ströva fritt, möta de toppar man vill, njuta av de utsikter man söker. Att få jobba. Det går inteFortsätt läsa ”Tisdag.”

Såhär vill jag ha det när jag har det som sämst.

Stillheten vibrerar i luften, det prasslar till från någon som vänder sig om i sängen och elden från kaminen sprakar. Annars är det tyst. Ute breder kvällen ut sig över det vita sommarfjället och inne stiger temperaturen. Jag sitter framför kaminen och känner hur lugnet lagt sig som en mjuk filt över mina axlar och leendetFortsätt läsa ”Såhär vill jag ha det när jag har det som sämst.”

Onsdag.

Skratten och tjuten ekar över fjället när vi slänger oss i Sylälven. Dimman ligger lågt, regnet hänger i luften och plusgraderna är inte många. Men vi är hemma igen och vi leker i vår enorma fjällträdgård. Sommarens första dopp och dagen innan säsongsöppning. Jag väntar med spänning på att bjuda på de första glaset sylsaft,Fortsätt läsa ”Onsdag.”

Säsongens första leverans och bron är på plats över älven. Nu kan sommarsäsongen ta fart, jag är beredd att bara hänga på.

Lördag 14 juni.

Dagens sista strålar dansar med sina mjuka färger på fjällsluttningarna runtomkring när jag ensam kliver ut på verandan. Ensam står jag där och blickar ut över det hela, andas in den friska nattluften. Från dörren bakom mig strömmar musiken ut från tillställningen innanför. Där och då känner jag en känsla så vacker, en känsla så pulserandeFortsätt läsa ”Lördag 14 juni.”

Att befinna sig i nuet, fokuserad på den teoretiskt enkla utmaningen att ta sig uppåt via sprickan med hjälp av friktion. Men rent praktiskt att släppa tankarna på annat, söka grepp och hitta fokus. Klättra! För en stund finns ingenting annat än det som är precis här och nu. Det är en oerhört vacker känsla. AttFortsätt läsa

Hej då Umeå

Tillslut lyckades jag knyta ihop säcken, samla alla fiskar och redovisa mitt examensarbete. Efteråt cyklade vi ner till stan på min blå gamla damhoj och åt lunch i solskenet. Pratade om kurserna vi läst, om det vi lyckats prestera och meningen med att forska. Framtid, nuet och om sommarkänslan. Senare den eftermiddagen satt jag tillsammans medFortsätt läsa ”Hej då Umeå”