Ebba Samuelsson

Jag har en sån där ”jag saknar att gå upp på ett berg och njuta av utsikterna”-dag, det är lite tufft när vädret ute är grått och allt jag ser är husväggar, slask och vintern vägrar visa sig från sin vackra sida. Pratar med en vän längre upp i norr, i min gamla stad ochFortsätt läsa

Som att dra ut en gammal byrålåda och finna glömda ting. Att ivrig och nyfiken få sitta på golvet med huvudet över lådan och med händerna sökande. Minnen som rinner över en. Lite så, fast på en kantig liten manick hitta jag ett par bilder som fick mig att små le. Jag visa dem gärna,Fortsätt läsa

Lördag

Capital of culture, vilket påhitt. I vräkande snö lämnade vi Ålidhem, tog oss förbi universitetet och ner mot stan. Frenetiskt användes ringklockan på styret och alla människor tycktes vara på väg åt samma håll som vi. Nere i stan kryllade det att folk, is och ljus. Allt i rörelse, alla på väg åt samma hållFortsätt läsa ”Lördag”

När jag vaknar är det fortfarande dunkelt utanför, rimfrosten på fönstren och ett mjukt sprakande följt av brasans flammande varm sken. Sakta återvänder jag från nattens sömn och runt omkring mig vaknar sakta likasinnade. För en stund sluter jag ögonen igen och låter ett gammalt minne rinna över mig. Det var den vintern då mörkerFortsätt läsa

Det är sådan fantastisk känsla att möta de första solstrålarna i en snötung skog, se luften glittra i kylan och kisande blicka ut över sjön. Höra hur snön knarrar under fötterna och känna på det vackra med ensamhet. Tystnaden som dånar i öronen och ångan som stiger uppåt vid varje andetag. De vackra tonerna iFortsätt läsa

Det har varit grönbrunt så länge, aldrig hade jag trott att hösten kunde vara så lång. Att vintern varit så långt borta. Men i torsdags cyklade vi genom stan, över älven och bort till våra vänners nya hem. Under tiden vi bar lådor upp för trappor började små vita flingor singla mot marken. När vi cyklaFortsätt läsa

Jag dricker mjölk, gräver ner de småfrusna tårna i mattan och lutar mig tillbaka. Ute faller regnet, mörkret tränger sig på och väskan är packad. Efter veckor med studier, roliga studier, har det efterlängtade lovet kommit. Jag följde med till stationen, vinkade hejdå och kände ändå en liten ensamhet infinna sig. Tog en sväng påFortsätt läsa

Med cykeln ner till stan, det är lördag kring lunch och jag är långt ifrån ensam. Stilla har jag börjat undra om det finns några regler i denna stad om vilken sida man ska cykla eller gå på. Om det finns det, finns det en stor del som inte tar hänsyn till det och detFortsätt läsa

Några timmar av vinter

Strax efter att solen kämpat sig över horisonten körde vi norrut. Efter några kilometer började ett tunt snötäcke sporadiskt sträcka ut sig över landskapet och desto längre vi kommer ju mer blev det heltäckande. Endast fem mil från höstbruna Umeå klev vi ur bilen i ett vitmålat landskap. Efter GPS koordinater tog vi oss nerFortsätt läsa ”Några timmar av vinter”

Lördagsrusk

Vi hade nog egentligen redan bestämt oss innan vi på morgonen mötte vädret. Gråmulet, regnet hängande i luften och dimman krypande kring husknutarna. Ryggsäckarna packade, kängorna på och med cykel ut till vår lilla oas i stadsdjungeln, Grössjön. Över hala spänger och rotfyllda stigar promenerade vi fram till den grunda fågelsjön som dagen till äraFortsätt läsa ”Lördagsrusk”