25 juli

Torsdagsmorgon och trots den tidiga morgonen värmde solen redan. Tillsammans med tre vänner satt jag nere vid terminalen ett stenkast från Storulvån och njöt av värmen. På håll hörde vi tydligt hur den kom närmre, helikoptern. Fem minuter senare var den där och rörde om i luften med sin väldiga propeller. Inte många minuter senareFortsätt läsa ”25 juli”

Solen står högt på himlen och den skiner, den fullkomligt strålar och glädjen på fjället syns i varje fjällvandrares ansikte. Sommaren är här, igen. Bergen stoltserar och lockar med äventyr och jag tar mig gärna an några. Senast stod jag på toppen utav Slottet med en känsla utav att befinna mig mitt upp i allting.Fortsätt läsa

Gråvita skyar.

Under gårdagen skingrade sig molnen något och regnet upphörde för ett tag. Eftermiddag och äntligen en anledning god nog att inte stanna i soffan. Med de härligt rosa skorna och lilla ryggsäcken tog jag ut stegen över Sylbron. Sen bara uppåt och mot Arvids hopp, den där lilla kullen till höger om Vaktklumpen. En platsFortsätt läsa ”Gråvita skyar.”

Gråvädret har legat som ett lock över oss ett tag nu, vinden har ökat och temperaturen sjunkit. Ute faller regnet nästintill horisontalt och blandas med snö. Perfekt väder för att beta av alla avsnitt av Skärgårdsdoktorn på projektor tillbakalutad i den röda stora och mjuka Sylsoffan.

Första tisdagen i juli.

Efter en dimmig förmiddag lättade den jämngrå ridån sakteligen och gav sikt nog för helikoptern att flyga. Som vanligt fylls jag utav ett härligt och lite stolt pirr i magen. På avstånd hörs den och långt bort i skyn ser man någonting röra sig, bli större och större tills det är över huvudet på ossFortsätt läsa ”Första tisdagen i juli.”

Tänk dig doften av ett solvarmt fjäll, blommande hedar och vinden som rufsar till i håret. Det svaga bruset utav en fors någonstans lite längre bort och de rivande videbuskarna mot bara ben. Här bor jag. Nu är jag tillbaka igen för en sommar 1000 meter över havet och det finns så mycket jag villFortsätt läsa

Det var med den här utsikten jag växte upp, där vid Tinnerbäcken och de alltid så gröna gräsmattorna. Efter att ha börjat packa, rensa och städa känns det som en lättnad att kliva ut i solskenet. Upp på kullen, i den gamla fårhagen har jag funnit en grön lite oas. En bar stenhäll och grönskande trädFortsätt läsa

Åh jag är brun om benen…

Med färjan anlände vi Visby om eftermiddagen och vi blev välkomnade med strålande solsken och försommarvärme. Intill blommande vitsippor och med husbilar till grannar slog vi upp tältet på campingen invid havet. Några dagar spenderade vi i staden och en av kvällarna satt vi på ett litet fik och lyssnade till vår vän Karl med bandFortsätt läsa ”Åh jag är brun om benen…”