Sylhyddan

Det är förmiddag när jag promenerar iväg på leden från stationen och norrut (riktning Storulvån). Strax efter infiltrationsbäddarna, som man sedvanligt passerar på vägen ner till Gamla Sylens vindskydd, tar jag av åt vänster. In på den smala och gamla stigen  utefter älven och nu kan jag inte längre hålla det tillbaka. Stegen rullar på,Fortsätt läsa ”Sylhyddan”

Vissa dagar har vi solsken och sommar, andra dagar är det tät dimma och bara några plusgrader. Älven har gått upp, bron ligger på plats och fjällsommaren är här. Ibland är jag ute och springer, ibland spanar jag på fjällrävar och ganska ofta har jag något slags strul med teknik. Lite så är det justFortsätt läsa

Det är söndag eftermiddag när jag knyter skorna och ger mig av, norr ut. Från vårvinter till nyutslagna björkar och fågelkvitter. Solen värmer och stegen känns lätta. Leden är torrare än förväntat och lagom till middagen slirar jag in på Storulvån. I personalmatsalen möter jag välkända ansikten och kvällen förflyter i en härligt och trevligtFortsätt läsa

Sommarkväll

Regnet avtar, middagen är uppäten och det sedvanliga torsdagsstädet avklarat. Ett lugn lägger sig över personalhuset och ut är det fortfarande ljust. Jag byter om, knyter skorna och startar en spellista. Stegen tar mig uppåt, hela tiden uppåt. Jag tar höjd, utsikterna växer och fötterna håller sig inte torra länge. Jag tar mig över barmarkFortsätt läsa ”Sommarkväll”

Hemma.

Tillsammans traskade vi upp och hem till Sylarna häromdagen efter några introduktionsdagar med resten utav personalen i Jämtlandsfjällen på Storulvån. Tillsammans alla tio traskade vi genom ett nypudrat landskap med bitvis längre sammanhängande snöfält. Hemma igen. Hemma, en fjärde sommar 1000 meter över havet och totalt den åttonde säsongen i ordningen. Och det är någontingFortsätt läsa ”Hemma.”