Jaha, kanske du tänker nu!? What about that? Jo, för lite så blir det. Att där man går och harvar med sina sysslor på fjällstationen och trivs sådär himlans bra ser man ändå fram emot ledighet sådär emellanåt. I fredags, vid 14 gick jag av passet – framför mig låg så helt sonika 64 timmarFortsätt läsa ”64 timmar ledigt. (2-4 juli)”
Författararkiv:Ebba Samuelsson
Gåsen (25-26 juni)
Ledig dag, skyarna regntunga och ryggsäcken på. Med lätta steg, tralland på väg. Genom instängande ängsbjörkskogar med sin grönska upp mot hedmarkerna och kalfjället i sikte. Uppåt, uppåt, mera uppåt. Utsikt. Och där på en sluttning, en hallmatta av fjällsippor, som ingången till de fantastiska lugnet som jag bara finner där. Där på fjället. Enkelheten. IFortsätt läsa ”Gåsen (25-26 juni)”
23 juni.
På lätta steg från Storulvån mot dagens lunch. Fika vid Ulvåtjärn. Med Blåhammaren i sikte, riktigt sugna på lunch. Och så tillbaka hem efter en stadig lunch. En fin liten tur.
Storulvån. Sen kväll och utanför skymtas några svagt rosa moln i fjärran. Där, där utsikten aldrig tar slut och då man vid god värderlek kan se Syltopparna. Jag har sett dem, trots regn och många låga moln. Det är vackert, det är enkelt och det är min arbetsplats men precis lika mycket mitt hem. BörjarFortsätt läsa
Man skulle kunna säga att jag är glad, glad att se han igen!
Hejdå Kiruna.
Det är svårt att förklara hur det känns. Men känns, det gör det allt. Jag vet inte hur jag ska få med allt, allt som efter två genomgångar blivit kvar. Allt annat jag äger finns numera på vinden och där kommer de att befinna sig tills jag kan förflytta dem, någonstans. Vart? Vet inte. ImorgonFortsätt läsa ”Hejdå Kiruna.”
Solsemester till fjälls.
Efter en strålande dag slöt vi upp och i tyskens gamla opel for vi, med rutorna nervevade, norr ut. Tillslut stanna vi där Låktajåkka rinner under vägen som norrut leder mot Norge. Kanske var det min tur att undra vad jag gett mig in på!?Men när vi med varma kängor och kortbyxor uppåt, lämna de gröna björkdungarFortsätt läsa ”Solsemester till fjälls.”
Potäter
Dagar, veckor och månader har passerat förbi. Vattnat och givit omtanke. Vi missade tillfället innan Ulrica åkte för sommaren, och nu var det dags innan jag själv lämnar. I den vita plasthinken, på fönsterbrädan där solen fått potatisstjälkarna att sloka fann jag dessa: Tillagat och med färska kryddor från vad som blev av de frön viFortsätt läsa ”Potäter”
Den varmaste helgen jag någonsin skådat i mitt norra nordliga Norrland. Vilken lycka att få ströva fritt bland dalar och höga berg, bland snöfält, blommande hedmarker och frusna sjöar. Sova under midnattssolens tindrande strålar när man är trött och äta när man är hungrig. Aldrig långt till friskt vatten och en tillvaro tillsynes myggfri. Som iFortsätt läsa