Författararkiv:Ebba Samuelsson

Livskvalité

I Björkliden kallade de gårdagen för den bästa dagarna på hela sommaren. Vägen mot Norge var kantad av klara höstfärger och fjorden låg helt spegelblank. Klippan varm och lockande. Inga tjocka kläder. Nog är det för mig livskvalité, tillfällen som dessa. Ingen kompromiss, bara vackert, enkelt och fint. Medan fåglarna drar söder ut, vill viFortsätt läsa ”Livskvalité”

walking in my shoes.

Hade jag mage nog hade jag uppriktigt sagt tagit till orda och bett mig själv köpa nya skor, slänga de trasiga eller traska omkring barfota. För trasiga, illaluktande gamla skor – det är inget för mig. Ändå är alla skorna på väg åt samma håll, ja hål. Väl använda, omtyckta och många mil bakom sig.Fortsätt läsa ”walking in my shoes.”

Det har varit sol och klart väder. Det har varit T-shirts-väder och värdelös föreläsning, möten om välkomstdag, SLUSKinformation till de nya och massa sådant. Som att städat SLUSKpuben. Mycket att göra, ganska nöjd med tillvaron och glad. Mattias tyckte vi skulle klättra. Jag blev förvånad. Vi klättra, det var jobbigt. Så vi tar oss ditFortsätt läsa

Tornedalen och myrmarker

Långt ute i ingenstans, utefter en grusväg ligger Heikkamavuoma. En dammäng där myrslåttern upphörde under 1940-talet. Vi gör vårt första stopp, drar på oss stövlarna och traskar ut. De gungar bland starrarterna och i mitten flyter bäcken lite förrädiskt gömt av grönskan. Dammluckor och översilningsarmar. Sjöfräken, strängstarr och vattenklöver. Höladorna påväg ner i sankmarkerna menFortsätt läsa ”Tornedalen och myrmarker”

Dagen då Antikrundan kom till stan

Ja, nog är det ganska stort att någonting så välkänt som SVTproducerade Antikrundan kommer till lilla Kiruna långt, ganska rejält långt från storstädernas myllrande. Höstmarknad, stadsloppis och vid stadshuset en lång ringlande kö för att få komma in. Det är varmare i luften, lugnt över tio grader och vi glider in på Safari, slår ossFortsätt läsa ”Dagen då Antikrundan kom till stan”

inte som alla andra…

En påse Polly, jag skiljer dem från varandra och äter bara de ljusa. De smakar bäst kvällstid och de mörka tar lite längre tid men är minst lika goda (dom ska jag äta i minibussen, på väg). Öl, jag dricker direkt ur flaskan och färg på fingrarna har jag. Målarfärg, grå och vit. Bitterhet, någontingFortsätt läsa ”inte som alla andra…”