Ebba Samuelsson

Dammar av mina brännskadade kängor och hoppas att de står emot väta. Packar ner lite bra att ha saker och åker ut och tittar och känner lite på hösten.

Jag, sitter på min favorit plats i rummet. Härifrån ser man fjällen, man ser gruvan och när som man behagar det kan man dingla med fötterna. Det är alltid den friska luften som strömmar över en och här kan tankarna få vandra som de vill. Det är perfekt för tillfällen som dessa. I fönstret sitterFortsätt läsa

Jag är måttligt imponerad av det mesta och tycker mest att det ska bli skönt att få sova ut imorgon. Lägger några öl på kylning och går ut i gråvädret och kylan. Mat, jag behöver mat…

Det blev förrätt till frukosten. Tokiga? Det är det minsta vi är. Nog förvänta man sig att bli väckt kring sju tiden av byggarbetarna en trappa upp. Men inte att väckas av brandalarmet bara några femmor senare. Bittra och jävliga. De blev utskällning här och mördarblickar där. Efter en halvtimme tona larmet av och viFortsätt läsa

Glada gurkor.

Var enda till stora Coop, köpte lite grönt, köpte den gladaste gurkan jag kunde hitta och den var minsann riktigt glad. Så hade vi möte, humöret sjönk. Men så tänkte jag på min nyköpta gurka som nu förvandlats till en viktig del av den grekiska salladen. Ja, så kom jag och tänka på Anders&Måns, kollaFortsätt läsa ”Glada gurkor.”

Jag är sannerligen på bättringsvägen, det är kyligt och jag längtar ut igen. Den är vacker, så är det bara.

toner från våningen under.

Jag blir så lyckligt att jag slår frivolter. Klockan är mer än över midnatt och från bottenvåningen har vi minsann livemusik som strömmar ut i alla skrymslen och vrår, vilken lyx liksom. Tänk vad lite sprit kan göra med mina fina grannar. Men nu är det bara lite sömn som saknas…

Den eviga lilla optimisten

Inte händer det mycket i staden när det på lokalsidorna står som topprubrik att de föll lite snö i morse. Finaste är att de står att ”snön brukar inte lägga sig förrän långt in på hösten”. I söder anses det som vinter när snön faller. Det är fint. Love är en sväng i stan förFortsätt läsa ”Den eviga lilla optimisten”

Höst så det bara skriker om det. Vackert. Huvudvärk och feber – långsamma dagar.

Jag försöker sätta mig upp, medan jag gör de känns det som att hela huvudet ska explodera samtidigt som illamåendet kryper tillbaka. När jag rör mig ut mot toaletten tror jag att en ny istid har dragit in, att hela världen snurrar. När jag kryper ner under täcket igen kurrar magen och snart kokar jagFortsätt läsa