64 timmar ledigt. (2-4 juli)

Jaha, kanske du tänker nu!? What about that? Jo, för lite så blir det. Att där man går och harvar med sina sysslor på fjällstationen och trivs sådär himlans bra ser man ändå fram emot ledighet sådär emellanåt. I fredags, vid 14 gick jag av passet – framför mig låg så helt sonika 64 timmarFortsätt läsa ”64 timmar ledigt. (2-4 juli)”

Gåsen (25-26 juni)

Ledig dag, skyarna regntunga och ryggsäcken på. Med lätta steg, tralland på väg. Genom instängande ängsbjörkskogar med sin grönska upp mot hedmarkerna och kalfjället i sikte. Uppåt, uppåt, mera uppåt. Utsikt. Och där på en sluttning, en hallmatta av fjällsippor, som ingången till de fantastiska lugnet som jag bara finner där. Där på fjället. Enkelheten. IFortsätt läsa ”Gåsen (25-26 juni)”

Stövelhajk med en falukorvring kring halsen.

Vid jokkens strand, som små solar stråla de för vårens ankomst. Det är bra, kämpa på Abisko. Det här är Ulrica, hon har antagit utmaningen om en stövelhajk. Om hon så visste vad hon givit sig in på… Någonstans mittemellan vårvinter och sommar. Fikapaus med kaffe och falukorv samt en blivande naturguide på upptäcktsfärd iFortsätt läsa ”Stövelhajk med en falukorvring kring halsen.”

22 maj – Frukostskogen.

I det tidiga morgonljuset åkte vi över vägarna mellan åkrar och blomstrande rapsfält. Östgötaslätten. Inte vart som helst utan till skogen, den vackra och långt ifrån tysta skogen. Intill en vacker och bitvis meandrande å slog vi oss ner till glädje för myggen. Frukost. I skogen. Det är fint, det är enkelt och det varFortsätt läsa ”22 maj – Frukostskogen.”

Käringberget.

Det är fint, för när man är ute och klättrar får man minsann äta hur mycket kakor man vill. Så många det bara går tills förpackningen utan problem kan knycklas ihop till nästan ingenting. Dricka kokkaffe och icke att förglömma – att klättra. Minsann, utepremiär för året. Jag skulle kalla det fantastiskt. Med bil, 20Fortsätt läsa ”Käringberget.”

Kiruna – Östersund – Åre – (på väg mot) Göteborg.

Lämnade ett morgondaggs glittrande Kiruna tidigt i går morse. Åkte buss länge och länge dröjde det inte innan vi satt som packade sillar och knappt vågade röra en fena utan att få en kommentar slängd över sig. Så istället småprata vi och tiden ticka på. Långsamt. I Östersund med en dunderhuvudvärk som ytterst dåligt sällskapFortsätt läsa ”Kiruna – Östersund – Åre – (på väg mot) Göteborg.”