En säsong som nu blivit tio…

Jag är tillbaka igen, tillbaka på en av de platser jag kalla hemma. Hjärtat blir alldeles varmt och jag får sockerdricka i magen när jag tänker på alla ljuva minnen, på alla de vackra människor jag möt sen jag jobbade mitt första pass här. Det är ett jobb som vilket som helst, men ändå inte.Fortsätt läsa ”En säsong som nu blivit tio…”

Sylhyddan

Det är förmiddag när jag promenerar iväg på leden från stationen och norrut (riktning Storulvån). Strax efter infiltrationsbäddarna, som man sedvanligt passerar på vägen ner till Gamla Sylens vindskydd, tar jag av åt vänster. In på den smala och gamla stigen  utefter älven och nu kan jag inte längre hålla det tillbaka. Stegen rullar på,Fortsätt läsa ”Sylhyddan”

Sommarkväll

Regnet avtar, middagen är uppäten och det sedvanliga torsdagsstädet avklarat. Ett lugn lägger sig över personalhuset och ut är det fortfarande ljust. Jag byter om, knyter skorna och startar en spellista. Stegen tar mig uppåt, hela tiden uppåt. Jag tar höjd, utsikterna växer och fötterna håller sig inte torra länge. Jag tar mig över barmarkFortsätt läsa ”Sommarkväll”

Hemma.

Tillsammans traskade vi upp och hem till Sylarna häromdagen efter några introduktionsdagar med resten utav personalen i Jämtlandsfjällen på Storulvån. Tillsammans alla tio traskade vi genom ett nypudrat landskap med bitvis längre sammanhängande snöfält. Hemma igen. Hemma, en fjärde sommar 1000 meter över havet och totalt den åttonde säsongen i ordningen. Och det är någontingFortsätt läsa ”Hemma.”

12 september – norrskensnatt.

Himlen är klar och till bredden fylld med stjärnor, vinden är stilla och sakta stiger månen upp över sadeln mellan Herr- och Fruntimmersklumpen. Tyst och stilla. Sen utan förvarning exploderar det, det växer sig starkare och starkare. Det pulserar och dansar över halva himlen. Skenet är starkt, trots att månen är uppe.  Vi går ut,Fortsätt läsa ”12 september – norrskensnatt.”

Sjumilatur.

Som så många gånger för sitter vi nu framför kartan och drömmer oss iväg, ovetande men samtidigt ganska så medvetna om att vi sakta börjar planera för nya turer. Det var så vi satt för över ett år sedan, framför karta och spanade in Helagsmassivet och Sylmassivet. Men så vandrade blicken nedåt och lite bortglömt ochFortsätt läsa ”Sjumilatur.”