Kategoriarkiv: Kiruna

Det börjar gå utför när jag nu till och med tänker på ett annat språk. Följde med en couchsurfer down to the trainstation. Nej. Jag följde med soffsurfaren Tomas till stationen i morse och mötte upp två andra i eftermiddags. Från Canada. Syskon och trevliga. Det är egentligen ganska märkligt hela idéen Couchsurfing. Men detFortsätt läsa ”In Sweden we call it a kick”

Jag tänkte en lite promenad, kanske ha turen med mig för det är helt oväntat alldeles klart. Men mörkt på de vanliga spaningsstället. Vidare och trotsa mörkret, som inte är så mörkt när man väl befinner sig i det. För ovanför huvudet en alldeles helt förträffligt vacker stjärnhimmel. Och jag slutar aldrig förundras över himlavalvet.Fortsätt läsa ”Under stjärnorna”

Lite sådär vackert så att man få ont. Kippar efter andan och bara stannar upp och är. Dåligt vallade skidor, uppåt och lite bakom Luossa. Sen bara ner och le mot världen. Svettas och kämpa sig upp för sista långa backen.

Igår, en klar och stjärnklar kväll. Månen stor och orange. I dag, en dimmig och jäkligt kall förmiddag. Vi gick mot kyrkan, med Mattias ryska soffsurfare. Kallt. Sen lätta dimman och snön börja falla. Faller, igen. Vackert.

Klockan ringde tidigt, somnade om. Långfrukost och upp en sväng på vinden. Ny plogade gator, halt väglag och en uppsprickande himmel. Säsongens första tur och nog minsann var det fint allt. Hemma, och jag kliar mig i ögat efter att ha hackat chili. Rödögd, glad och mätt.

På med varma tröjan, som luktar lite får. Lager på lager-principen. Ner med fötterna i kängorna, snöra och sen ut genom dörren. En vägg av yrande snö som slår mot en och sen bara iväg. Avtrycken i snön, som redan är försvunna när du kommer tillbaka.

Jag kände oron komma krypande när jag såg hur kylan bara äter på batteriet. Så efter den fina lilla norrskenspromenaden gav jag mig på jakt. Ytterligare en gång har rummet genomsökts och i trappan på väg till vinden undrar jag varför just den av alla mina ting. Med lyset från mobilen rota jag igenom allaFortsätt läsa ”Natürlich!”

Förbi kyrkan, genom björkpartiet, ner mot stora vägen. Åt höger, över bron, mot vinden och piskande snö på raksträckan. Under tunneln, upp för backen, svänga av och in på Hermelinsgatan och sen hemma igen. Men vadå, redan hemma igen?

En 5:a på den 9gradiga skalan, det är det högsta värdet jag sett. Det är alltså helt och hållet en perfekt kväll för att skåda norrsken. Ja, bortsett från att det har börjat snöa igen. Heja!