I’ll do what I do best.

Jag sitter still, på en stol och har gjort det någon timme. Länge sen sist, länge sen jag fick tid att inte göra mest ingenting En vecka – korvstoppad och ganska fin. Fin. I måndags brann himlen i fantastiska färger och någonstans där bestämde sig högtrycket för att rulla in över landskapen. Allt blandat medFortsätt läsa ”I’ll do what I do best.”

walking in my shoes.

Hade jag mage nog hade jag uppriktigt sagt tagit till orda och bett mig själv köpa nya skor, slänga de trasiga eller traska omkring barfota. För trasiga, illaluktande gamla skor – det är inget för mig. Ändå är alla skorna på väg åt samma håll, ja hål. Väl använda, omtyckta och många mil bakom sig.Fortsätt läsa ”walking in my shoes.”

Det har varit sol och klart väder. Det har varit T-shirts-väder och värdelös föreläsning, möten om välkomstdag, SLUSKinformation till de nya och massa sådant. Som att städat SLUSKpuben. Mycket att göra, ganska nöjd med tillvaron och glad. Mattias tyckte vi skulle klättra. Jag blev förvånad. Vi klättra, det var jobbigt. Så vi tar oss ditFortsätt läsa

Dagen då Antikrundan kom till stan

Ja, nog är det ganska stort att någonting så välkänt som SVTproducerade Antikrundan kommer till lilla Kiruna långt, ganska rejält långt från storstädernas myllrande. Höstmarknad, stadsloppis och vid stadshuset en lång ringlande kö för att få komma in. Det är varmare i luften, lugnt över tio grader och vi glider in på Safari, slår ossFortsätt läsa ”Dagen då Antikrundan kom till stan”

Den eviga lilla optimisten

Inte händer det mycket i staden när det på lokalsidorna står som topprubrik att de föll lite snö i morse. Finaste är att de står att ”snön brukar inte lägga sig förrän långt in på hösten”. I söder anses det som vinter när snön faller. Det är fint. Love är en sväng i stan förFortsätt läsa ”Den eviga lilla optimisten”