Kategoriarkiv: klättring.

19-20 maj – Ågelsjön med Säl(l)skap.

Jag väntar nästan en timme extra, men när vi väl har kommit över bortförklaringar och ursäkter är vi på väg och det är fint att prata om allt och inget i en bil på väg. På väg mot Ågelsjön, fenomenet helg har återuppstått och jag är glad att få återse många fina vänner igen. FörFortsätt läsa ”19-20 maj – Ågelsjön med Säl(l)skap.”

Fjällkompis på besök.

På Ågelsjöparkeringen möts vi, det känns som det var länge sen men det är ändå bara en höst emellan. Jag är glad att se henne och med sig har hon en annan fjällkompis. Vi tar oss till Lilla Berget, det är gråmulet och ganska långt ifrån bistert i detta sällskap. När skymningen lägger sig packar vi ihop,Fortsätt läsa ”Fjällkompis på besök.”

21 maj – Stegeborg.

Med bil från stan i solsken, förbi Sörping och vidare på slingriga vägar. Tillslut så står man där vid campingen i Stegeborg och blickar upp mot berget. Upp mot de lodräta väggarna och grönskan. Det är inte alltid det lättaste att besluta sig om vart och på vilken led man vill börja. Men här, härFortsätt läsa ”21 maj – Stegeborg.”

Ågelsjön – enkelhet i paradiset

Vi åkte från Linköping mot Norrköping och vidare mot Ågelsjön, jag och Micke. Strålande sol och det dröjde inte länge innan första leden var avklarad på Divaväggen. Efter några leder gick vi över till Lilla Berget och Tim, Karl och Cristoffer dök upp. Kaffe i skuggan och en sprudlande känsla i magen efter mera närkontaktFortsätt läsa ”Ågelsjön – enkelhet i paradiset”

Att man kan bli så glad av någonting så enkelt som att vara ute…

Precis som att somna under stjärnorna efter en dag vid klippan, hör hur brasan sakta falnar och känna den varma luften från andetag mot kinden. Nära. Att få vakna under en klarblå och solfylld himmel med en hel dag med klättring framför. Det är svårt att sätta ord på, men allt det där är somFortsätt läsa ”Att man kan bli så glad av någonting så enkelt som att vara ute…”

Käringberget.

Det är fint, för när man är ute och klättrar får man minsann äta hur mycket kakor man vill. Så många det bara går tills förpackningen utan problem kan knycklas ihop till nästan ingenting. Dricka kokkaffe och icke att förglömma – att klättra. Minsann, utepremiär för året. Jag skulle kalla det fantastiskt. Med bil, 20Fortsätt läsa ”Käringberget.”

klätterfest på öschötska

Lördag och vad mer utmanande kan man tänka sig än att hänga i klätterhallen? Kan hända att det blev lite fler gifflar och glas mjölk än antalet leder vi klättrade. Men många fina var där och de måla om i myshörnan och fikade minst lika mycket. Ett mycket trevligt gäng och jag är glad attFortsätt läsa ”klätterfest på öschötska”

Klatring i Sleppen, Hamarøy.

Med tåget till Abisko, med bil vidare vägen norrut. I höjd med riksgränsen kommer frågan ‘så, vart ska vi fara?’. Det finns idéer och Sara har den klaraste. Förbi Narvik och söder ut på slingriga vägar utefter fjordarna och de höga bergen. Paus, utsikten och vidare. Paus, hallon och den stilla fjorden. Lågvatten. Vidare, stoppFortsätt läsa ”Klatring i Sleppen, Hamarøy.”

I’ll do what I do best.

Jag sitter still, på en stol och har gjort det någon timme. Länge sen sist, länge sen jag fick tid att inte göra mest ingenting En vecka – korvstoppad och ganska fin. Fin. I måndags brann himlen i fantastiska färger och någonstans där bestämde sig högtrycket för att rulla in över landskapen. Allt blandat medFortsätt läsa ”I’ll do what I do best.”