Från vinter och fjäll har jag nu tagit mig till den grönskande östgötaslätten med vitsippor som fortfarande blommar. Det är lite utav en magisk känsla att låta fötterna få rulla fram på smala skogsstigar med solens strålar som letar sig igenom de tunna lövverket och fåglarnas eviga kvittrande. Att känna den ljumna luften mot kinderna ochFortsätt läsa

En weekend i Linköping.

Tåget lämnade Umeå sex minuter i midnatt, fem timmar senare klev det på en dam på tåget som skulle ha platsen bredvid mig. Halvvaken såg jag solen stiga upp över den ständigt föränderliga horisonten. En timme åt jag en långsam frukost på stationen i Stockholm och två timmar senare klev jag av på en välbekantFortsätt läsa ”En weekend i Linköping.”

Det var med den här utsikten jag växte upp, där vid Tinnerbäcken och de alltid så gröna gräsmattorna. Efter att ha börjat packa, rensa och städa känns det som en lättnad att kliva ut i solskenet. Upp på kullen, i den gamla fårhagen har jag funnit en grön lite oas. En bar stenhäll och grönskande trädFortsätt läsa

”Ej finns en nejd så härlig, så solig som vår bygd, vårt barndomshem, vårt fagra Östergyllen”.

”Jag går till stan nu, är hemma till lunchen” hojtar jag och studtsar ut genom dörren. Solsken! Kameran på axeln, ner mot Tinnerbäcken och så vägen in mot stan. Strax innan första bron hinner jag innan jag fastnar i skådespelet med hägern, knölsvanarna och de synligt irriterade skrattmåsarna. När jag efter ett bra tag fortsätterFortsätt läsa ””Ej finns en nejd så härlig, så solig som vår bygd, vårt barndomshem, vårt fagra Östergyllen”.”