Kategoriarkiv: Linköping

Vi är på väg ner mot stationen, det är tidigt, redan innan stan har börjat vakna till liv. Vägbanorna är fuktiga, gatlamporna lyser och vinden fläktar i ansiktet när vi far fram på cyklarna. Det är fint att få vara två, men tåget rullar in och ställer sig för att vänta in sina passagerare. Det ärFortsätt läsa ”17 oktober.”

De storvuxna ekarna, askarna och andra höga träd börjar sakta klä sig i höst och det är vackert här, men jag har svårt att hantera att det inte är fjällvidder, djupa norrländska skogar och myrmarker när jag skådar ut genom fönstret efter två år i Kiruna, en sommar i Jämtlandsfjällen. För mig är det enFortsätt läsa ”kontrasten.”

I Trädgårdsföreningen, på lina mellan träd. Ja! Slacklinehäng med grabbarna, vilken eftermiddag. Många stanna till för att titta, vad är det de håller på? Några var de som stanna till för att pröva och charmigaste av dem alla var tösen som om och om igen ville pröva. Såhär, med delar av säl(l)skapet är det aldrigFortsätt läsa ”Fortfarande 22 maj”

På ön i Stångån vid Tannefors slussar hitta jag dem, bröderna Strömgren. På en röd filt och den nedåtgående solen lysande i ögonen. Två vänner som sätter lite guldkant på tillvaron. Stångån som slingrar sig förbi Linköping och ut mot Roxen låg blank som om någon aldrig brutit den stilla vattenspegeln.

Fågelskådning på cykel och lunch på rygg i gräset. Med solen tindrande i det blå, grönt mest överallt och kortbyxeväder.

På måndag rullar tåget iväg mot norr, från Stockholm. Jag tar det! Det är dags att återvända hem efter min lilla mini Sverige-turné; Kiruna-Östersund-Åre-Göteborg-Linköping(Ågel, Grebo, Norrköping, Skärblacka)-Stockholm och så hem tillsist. Har blivit några dagar i Linköping och ingen sommar utan glass från Bosses. Trots allt så är det bara försommar, men mer södersommar änFortsätt läsa ”Glasses Bossbar.”

Har försökt och försökt. Försökt och tagit en paus. Sen försökt, paus, försökt och försökt igen. Tillslut ville jag bara skjuta datorn över bordskanten och skrika ”dra åt skogen”. Det gjorde jag inte. Istället drog jag själv åt skogen. Det är satans så svårt att fokusera när solen tindrar utanför fönstret och ex-jobbet verkligen, verkligenFortsätt läsa

Där gick jag med blicken mot händerna, försökte räkna efter. Finger efter finger tills hon frågar om jag behöver låna några.  Det har gått mer än tio år sedan vi lärde känna varandra. Otaliga gånger har vi ränt upp och ner i trapphuset, hittat på så mycket. På något vis känns det så fantastiskt attFortsätt läsa

Vilken känsla att dra på sig skorna och ge sig ut i vårkvällen. Anta uppförsbackarna, njuta av utsikterna, skita ner skorna och ta sig mellan träd och stenar med lätta steg över mattor av vitsippor. Jag är överraskad att det gick så lätt.