Året var 2008, jag gick på gymnasiet och längtade ut, bort från pendlande vardagar. Någonstans där skrev jag en dikt och jag tror att jag just då var besviken på samhället, trött på betong och rutor. Jag hittade den precis och tänkte, nog passar det till det bländande landskapet jag under knarrande kängor mötte idag.Fortsätt läsa

16 dec – Ton Sai

Jag kryper upp i sängen med en varm kopp glögg, julstjärnan lyser på väggen och ute ligger snön. Jag har försökt skriva om Ton Sai, försökt göra ett inlägg men jag har svårt att formulera mig. Ton Sai, den vackra klätterstranden i södra Thailand, var bra men det var inte som jag hade tänkte mig.Fortsätt läsa ”16 dec – Ton Sai”

7 november – Climbing and the highest mountain in Thailand.

Sitter på rummet, utanför är det mörkt och kväll. Svettas, det gör vi mest hela tiden, speciellt idag då någon fick den briljanta idén att vi skulle hänga vid poolen. Mitt på dagen. Vi bor billigt, 150 Baht per person och natt. Gratis internet, pool och medan vi är ute på äventyr om dagarna liggerFortsätt läsa ”7 november – Climbing and the highest mountain in Thailand.”

31 oktober.

De färgsprakande träden har som över en dag tappat sina blad, ligger tillrätta på marken under trädens en gång så ståtliga kronor. Staden tappar färg och det har börjat blåsa motvind. Regnet känns allt kallare, det värmer med vantar och människorna liksom försvinner in i sig själva. Jag har försökt att njuta av allt som är, trotsFortsätt läsa ”31 oktober.”

9 oktober.

Tillbaka till landsvägar och stadsljus, raka linjer och odlade rabatter i höstskrud. Jag har svårt med fenomenet helg som inte funnits i min värld på hela sommaren och jag saknar mina fantastiska fjällvänner som levt så nära inpå under en så lång tid. Nu är vi utspridda igen, tillbaka i civilisationen. Imorgon går hemresan vidareFortsätt läsa ”9 oktober.”

28 juni – när verkligheten hinner ikapp.

Dag för dag kan man följa hur snön sakta smälter undan. Men även nu i morse snöade det och på höjden lite bakom P-huset har jag slagit upp mitt tält. Nere på stationen är det full fart och snart är det dags för mig att jobba igen. Man fastnar lätt i sin lilla fjällbubbla ochFortsätt läsa ”28 juni – när verkligheten hinner ikapp.”